För många människor runt om i värden så krävs det ngt tråkigt, väldigt tråkigt för att den personen skall börja värdesätta det som verkligen betyder ngt i livet.
Varför?
Vad är det som gör människan så blind för vad som är viktigast och bara strävar efter att va som andra?
Varför blir dem som har den uppskattning redan utanför. De som inte värdesätter det materiella utan familjen. Med det menar jag inte blods familjen utan den familjen man älskar och som älskar tillbaka oavsett, alltid. Som visar respekt och hänsyn och aldrig kräver för mycket, alltid finns där...
Mitt " nya" liv, mitt nya sätt att tänka har gett mig många motgångar. Människor runt om mig förstår inte hur jag kan tänka som jag gör. Men inom mig finns denna otroliga styrka som jag vet klarar allt!!
Innan jag mötte Magnus hade jag inte en aning om denna styrka, denna glöd för vad som är viktigast. Magnus har fått mig att inse, mina barn har fått mig att inse att jag är stark. Vi har det tufft ngt annat kan jag inte säga. Men det tuffa tar aldrig över längre. Det jobbiga kan visst ta musten ur oss i bland men styrkan jag har idag, styrkan jag och Magnus har, Vi klarar ALLT!
Sen måste andra runt om oss förstå att även om vi inte gör på samma sätt som dem, eller på det sättet som de tycker är rätt, det bekommer oss inte för ingen, ingen känner denne familjen så bra som vi. Ingen kommer heller kunna rucka på det vi byggt upp här under desse två åren. Vänner som vi skaffat här, som har samma inre glöd som jag, som vi... de dömer inte, de ser det fina och är människor. De pratar och umgås med alla våra fyra barn. De berömmer oss för hur snälla, glada och artiga de är. De ser OSS...inte vad vi äger i materiella saker.
Vi kommer att landa och ha förändrats en del och jag kan bara hoppas att de vänner och familj vi har i Sverige kan acceptera det.
För att vara här "ensamma" har gjort oss starka och trygga och det kommer ingen ta ifrån oss.
Jag personligen har inte bearbetat att vår fina, glada, godhjärtade clown Noa nästan togs ifrån oss men jag kan lova att det har fått mig att släppa så mkt av känslan att vara som de andra/ att vara andra till lags. At the end of the day..... min största skatt är min familj...inte saker...
Hade inte den omtänksamma tjejen på flygplatsen kallat på ambulans, så kan jag utan tvekan säga att Noa inte klarat sig... *tårar*
Min familj är MIN familj och MIN familj endast. De som inte kan umgås med oss utan att döma som vi tidigare upplevt de behöver inte göra sig besväret.
Vi är lyckligt lottade som har många syskon jag och Magnus, med det blir det ju många kusiner för våra barn och jag älskar att ha titel "Faster"
Första gången vi var bjudna till The Duffing så bjöd de på lassange. Än idag kan vi ha lite ånger för att vi tog den portion vi är vana vid och sen vid bordet såg vi att oj.... vi har ju mycket och tyvärr så var den ena sorten slut när de själva skulle ha...
Det förväntas inte här att maten skall vara klar vid ankomst eller att värden skall fixa och ha sig en massa. Det skall vara trevligt för alla. Maten fixas tillsammans under tiden man umgås och portionsmässigt så är det för att vara artig, inte för att bli mätt. Som gäst har man med sig ngt. Chips and salsa, bread, sallad, kakor, snacks. Ja saker som oavsett vad som serveras, alltid passar.
På detta sätt så blir det inte så dyrt för dem som håller i det och det leder till att man kn ses oftare och det är ju det som är det fina i livet. Att omges av de man trivs med och som gör dig glad.
oj vilket djupt inlägg.
Väldigt nära vänner till oss här går igenom mycket svåra tider och det gör att jag funderar mer än vanligt.
sen har jag ju alltid haft lätt för att skriva och idag är inte värken i händerna inte så hemsk så då är det bara att skriva.
Nästan alla i denna tok-härliga-godhjärtade-familj har ngn svårighet som gör att de som inte har med det att göra kan rynka pannan. Bekommer oss inte! Den styrkan vi har som familj nu VS innan flytten är enastående.
Det jag gått igenom ( bara Magnus som vet allt) har format mig och jag kan idag utan funderingar säga att det är ngt jag själv fått bygga upp. Med Magnus hjälp!
J.A S.J L.M har också hjälp. (Älskar er)
Magnus har fått kämpa så för att komma där han är idag. Han är så stark och jag älskar han gränslöst.
Amanda, goa tös, är snart vuxen och jisses vad hon kan göra mig tokig men jag är så stolt över henne!!
Ida vår egen Drama Queen som har ett så stort hjärta och glädje.
Erik, vår egen superhjälte som tar världen med storm. Godhjärtad och smart som få..
Noa... hans karaktär är e helt unik och utan honom hade vi inte varit så lyckliga som vi är idag.
Familjen Andersson på Idala är enastående och ngt av de finaste nånsin!
Vi är välsignade på så många sätt och jag vet att ni som i hjärtat känner "det" för oss, tack för att ni finns.
Måste ge min pappa en hel del credit faktiskt. Om det är någon mina pojkar pratar om utanför oss så är det deras älskade Morfar.
Pappa...du är världens bästa! Älskar dig gränslöst och det gör grabbarna också.
Tills nästa gång, värdesätt varandra. Kramas ofta och sluta tjafsa.
Du har bara ett liv, du kan inte leva om det
Nina
