Veckan med Morfar

 

 

 

 Vår vecka tillsammans har varit en helt underbar vecka. Inte bara för mig och att få ha dem här utan även för min familj. Pojkarna har hela tiden haft ngn att leka med. Spela sporter ute på baseball planen eller kasta frisbee på gröningen.
Noa har lekt och lekt och lekt med dem, och de har ju så klart mer än gärna busat med sin morfar.
Tjejerna har snackat med tjejerna och även de har dragit iväg och spelat baseball tillsammans. Amanda och Bodil klurade på korsord tillsammans. Härligt!
Vi har visat dem MOA, Albertville, Eden Prarie Mall.
Men även American Swedish Institute,  Minnehaha falls, St Paul´s Cathedral, picknick vid Mississippi floden i solsken och varit Down Town i Twin Cities (vilket var för oss också första gången vi gått det stråket)

Min pappa fyllde 60 år när han var här och då drog vi till MOA där vi lunchade på Hooters och de fick shoppat massor. När vi sen kom hem så gjorde vi oss fin fina för att äta på Houlihans.
Lika gott som alltid och av oss 11 valde 7 Pot roast. De log en del när de skulle bära ut maten till oss "the pot roast table"
Efer det körde vi hem igen och pappa fick vila en stund, så jag kunde fixa i ordning.
Sen hade vi kalas.
Vi åt glasstårta från DairyQueen och av oss fick Morfar en mycket vacker plunta med ingraverad text:
"Till den finaste morfar som finns. Vi älskar dig"
Av Bodil, Karolina, Rebecka och Robin fick han en resa till Italien och få se ett känt formel1 lopp. Min pappa för er som inte visste är väldigt förtjust i Formel1.

 

 I fikarummet på ASI fanns en massa saker som var på svenska. Även "Leksaksedel" Pojkarna bakade och bjöd och tog betalt. Stämmer priserna med hur det e i Sverige nu tro??

Denne ramsan kan vi nog alla. Kul!

På tisdagen hade Erik sin Lego Mania kurs och det var extra roligt att bli hämtad då för då kunde han ju visa vad han skapat.
Erik är mycket smart och det märks extra tydligt vid dessa tillfällen

 

Påskharen satt där Tomten satt i julas så vi tog lite bilder

Vi pausade med lunch på EP

När jag packade upp påsksakerna så ville Noa så gärna leka med kycklingar som Amanda pysslat. Men det kändes inte okay så jag sa att vi kunde köpa en kyckling som han kan ha. Den ligger i den påsen han bär, en liten gul, mjuk och lekvänlig kyckling som Noa tycker mycket om!

En av dagarna togs till att besöka skolorna. Detta är på Eriks och han bjuder oss alla på lunch efter en rolig bollek ute på rasten

Efter att Ida guidat oss runt på sin skola så körde vi till Amandas.

Vi alla vid Minnehaha Falls

Snygga grabben!

.....Lovely....

Utanför Cathedral

inne

Vi njuter vid floden med picknick

Down Town

En av många härliga frukostar tillsammans

och en av många bus-studer

Inzoomat från terrassen bort till planen, smygfoto...hihi.

Vår första kvällsmat, Fajitas

 

Herr Lejon fick busat av sig med morfar det är en sak som e säkert. Morfar hade med sig den tigern som pojkarna tycker så mkt om. Han har flyttat in hos oss nu.

 

Noa och Robin lekte massor. Att morna sig efter naptime hos Robin var ett måste.
Här är även kycklingen med på bild

Ni ser ju hur glad Karolina blev av att få åka med!
Morfar fick också åkt.

Grattis på din stora dag min älskade pappa och fina Morfar!

Vi hade även en Easter Egg Hunt i trädgården på påskafton.

Vissa orkade ju inte ta sig ut..... *s*

Magnus passade på när pojkarna bjöd de lata i soffan

Påskmiddag med korv, köttbullar, sill, potatis, rosa dekorerade ägg och så klart en nubbe till de som ville ha det!

samma dag som det var dags för hemresa för dem så var det 22 grader och UNDERBART ute! Här satt vi länge och pratade, drack kaffe och så.

De stora som ville gick och spelade en sista runda baseball.

 

 

Att säga hejdå var svårare än vad jag trodde. Det kändes som om deras 8 dagar bara var 3 typ. Vi hade det fantastiskt tillsammans och de minnen vi delat under dessa dagar kommer alltid stå mig varmt i hjärtat. Våra band till varandra är mycket starkare nu och det är väldigt värdefullt för mig, för oss alla tror jag.
Erik ville inte ens gå ur bilen på flygplatsen. Han satt där med ryggen mot dem och bara grät.
Vi var några som grät och saker som jag ville säga blev brutna av gråten. Men jag fick sagt det viktigaste. Tack för allt de gjort och att jag älskar dem!

Erik sa på vägen hem "mamma...Vet du hur många tårar det rann!!"
Noa frågade efter Robin när vi kom hem. Han kikar in i gästrummet där uppe varje kväll än så länge  och säger " ingen morfar"
Erik tog det hårt....Dagen efter på morgonen var han så tyst och låg och när han kom hem från skolan såg det ut som något hänt då han hade gråten i halsen men han
svarade mig bara " jag ville inte de skulle åka"
Nu har det gått nästan en vecka och än känns det så tomt. När något funkar så bra som detta så ser jag inte heller meningen med varför de skulle åka. (jo det gör jag ju men ni förstår va?)