Första skolveckan

Oj vilken vecka. Första dagen gick bra för alla, iaf så bra som man kan förvänta sig. Ida var strålande glad när hon kom hem, Amanda hade massor att berätta och var på gott humör hon också, mer än vanligt. Samma med Erik, glad och nöjd.

Men sen vänder det....Amandas andra dag blev helt galet då hon missat info av någon orsak vilket gjorde att hon gav sig till sin ELL (stöd i engelskan, alla tre barnen har det) på en annan skola och det fanns inge där att möta upp henne så hon missade bussen tillbaka. Jag körde för att hämta henne och lämna på Chanhassen (hennes skola) men innan jag kom fram kom det en ny buss. Amanda hade gått in igen och sagt ifrån och vips så var där en ny buss. Men när hon sen kom fram så var ju de dörrarna där hon alltid går in låsta så hon fick leta sig in annat håll. Allt detta ledde till att hon var sen till lektionerna och inte så glad när hon kom hem.
Älskade stora tös var så ledsen den kvällen.........

Jag pratade med henne och vi bestämde att hon skulle gå ner en årskurs, hon var ju från början inskiven i 11th grade, alltså andra ring, för Magnus kände att skolorna är så bra i Sverige att det var nog det som blev det bästa nivå mässigt. Men nu med lite mer vetskap så är Amanda i 10th grade.
Så snart när hon börjar  minnas klassrummens plats och saker börjar flyta på så hoppas jag att även de andra sakerna löser sig. Kompisarna och att sitta med ngn på lunchen. Men det kräver att Amanda visar intresse när hon blir "utbjuden" och hänger på. Så förhoppningsvis blir det bättre med tiden, det är jag iofs säker på att det blir.

Ida är hur glad som helst när hon kommer hem. Sjunger lite, pratar trevligt till mig och Noa och Amanda. Allmänt glad liksom. Men när jag eller Magnus frågar henne hur det har varit blir bara svaret "sådär"...vi försöker bygga vidare på "sådär" men lilla Loppan bara spelar dum och undviker att prata om det. En morgon kräktes hon så nervös hon var.
Kan det vara kärlek???*S*

Erik säger att han saknar sin klass i Sverige men han är glad att ge sig iväg och strålandes solskens barn när han hoppar av bussen.
(Bussen Erik och Ida tar stannar precis utanför vårt hus)
Han pratar mycket och förstår mycket och verkar trivas mycket bra här. Han umgås fortfarande med grabbarna längre bort på gatan. Igår var han där och visade sin nya radiostyrda gula Camaro. Ibland drar han dit med sin scooter och leker.

Ska se om jag inte kan ha Noa på förskola trots allt, om så bara en dag i veckan. Han är GALET mammig att vardagen nästan inte fungerar och han hade mått bra av att vara utan mig, lite...

Magnus har enormt stor belastning och press på sig på jobb att han inte mår så bra just nu. Det gör mig ont.
Tur att vi skaffat Diablo 3 och us PS3 så vi kan spela på kvällarna när pojkarna somnat. Det är en bra break i allt och vi får lite tid.
Förhoppningsvis så är det övergående med Magnus jobb.

Jag, jag fortsätter min träning och börjar ser lite resultat i spegeln och jag är piggare! Jag kämpar med att få hit böcker för min studietid men det är enormt dyrt att frakta, ca 700-800 kr för tre av böckerna och det känns inte lönt liksom. Men jag får se för jag vill riktigt gärna läsa den kursen. Har fått tips om att vända mig till ett bibliotek och prata med dem så det skall jag också göra.
Jag har uppkörning för us drivers licens den 16 sept. Vilket säkert går bra, om han inte bryr sig så mycket på att jag är kass på att fickparkera och lagom bra på att backa 90graders vinkel...

Lite blandade bilder följer nu: