Rädsla...

Här är jag, så trött så trött men frisk nog att få åka ifrån sjukhuset.

Natten innan vi skulle flyga fick Noa hög feber. Han fick vatten och Alvedon, sov i bara blöjan och framåt morgonen öppnade Nina fönstret, men feber gav inte med sig utan gick bara ner lite. På 1177 rådde de att han kunde få lite högre dosering av alvedon. Det kräkte han upp inom 3 min. Vi bestämde oss för att ge oss iväg och på vägen skaffa stolpiller. Det gjorde vi och Noa blev lite bättre i bilen och höll sig vaken ett par timmar. Han drack lite men ville inte ha ngt att äta. Vi tänkte okey bara han dricker.
Sen lyfte vi från Amsterdam och Noa sov och sov och sov. Hostade lite och vaknade med ryck, drack och somnade om. När vi kom fram till Minneapolis hade han fått ipren på flyget men hans feber gav inte med sig och han var helt hängig.
Efter att vi stått i kö ett tag så började Noa skaka och då drog Nina upp honom ur vagnen slet av han jackan. Ja just det, Noa kräkte på planet också sekunden efter vi gett honon en sked glass så han hade ingen tröja på sig resten av flygturen och när vi skulle av tog vi på honom jackan.
Strax efter att vi tagit av Noa jackan så är det vår tur och då ringer hon som sitter där efter sjukpersonal. Efter bara ett par minuter så kommer de och tar tempen och blir halt paffa över hans temp och säger ganska snabbt "He needs to go to the hospital" .
Noa och Nina åker ambulans och sen blir det lagom kul.
Noas tillstånd är allvarligt och han läggs med respirator  och sen får han drop. Röntgen som bara tar 10 min bekräftar deras misstankar, lunginflammation. Dessutom RS viruset (som de upptäckte genom prover) Magnus Ida och Erik kommer precis innan och även de bli tagna av att se vår fina, goa Noa ligga när helt utslagen med den masken som hjälp.
Nina och Noa blir inlagda och varje halvtimme under hela den natten går de in och kollar hans andning och hjärta osv.
Sakta men säkert och med hjälp av även antibiotika så blir Noa bättre och lyckades såklart att charma personalen. Tydligen så skyndade flygturen på det hela för att det torkar ut kroppen att vara så högt uppe.
Nu sitter Noa i Ninas knä och myser på hotellet. Äntligen tillsammans med sin pappa, syster o bror.
Önskar att Amanda var med oss redan.
Noa ska äta penicillin under en tid nu men han kommer bli helt okey såklart!
Precis efter det att huvudläkaren sa okey till att åka hem så sa hon " When Noa came in with the ambulance, he came close..."

Fy fan vilken upplevelse. Ingen ska behöva se sitt barn så....

Här var Noas sovplats första natten då han var för borta för att orka gråta efter mig. Andra natten sov han hos mig.